Säker och trygg kommun
Tvärsektoriellt arbete
Det som hela denna blogg har handlat om är en kommuns arbete för att få den så säker som möjligt och att man ska undvika olyckor genom systematiskt säkerhetsarbete. Man ska kontinuerligt arbeta med att förbättra säkerheten inom kommunen för att få den så attraktiv och att personerna som bor i kommunen ska känna sig så trygga som möjligt.
Ett bra avslut är att bygga på detta genom att ytterligare förklara hur kommunen ska nå upp till sina mål och visioner.
WHO – World Health Organization har satt upp mål och kriterier som en kommun ska uppnå för att bli certifierade och det är detta certifikat som många kommuner valt att sträva efter som en bekräftelse på att deras kommun är trygg och säker. Dessa kriterier kallas för ”A safety community” eller ”säker och trygg kommun” och grundar sig på att kommunen ska leva upp till och bli godkända inom sex redan fastställda internationella indikationer.
Exempel på hur kraven som kommunen ska leva upp till ser ut:
· Det ska finnas en tvärsektoriell grupp som arbetar med skadeprevention.
· Det lokala samhällets nätverk ska vara involverade i det förebyggande arbetet.
· Det ska finnas ett skadeförebyggande program som omfattar i alla åldrar, miljöer och situationer.
· Programmet ska särskilt betona omsorg om högriskgrupper och högriskmiljöer.
· Programmet ska syfta till rättvisa för utsatta grupper.
· Det lokala samhället ska dokumentera skadornas frekvens och orsaksmönster.
(Förutsättningar för Västervik att bli en säker och trygg kommun, T. Sjöholm, räddningstjänsten i Västervik, december 2007)
Utifrån dessa krav med flera arbetar Västerviks kommun för att bli certifierade säker och trygg kommun. För att detta ska gå vägen krävs det ett samarbete mellan alla organisationer i kommunen kommunikation och att det förs statistik. Detta kommer bidra till en struktur för samarbetet mellan olika parter i kommunen. De problem och brister som finns inom kommunen och de skador som uppkommer är viktigt att alla tar del av och att alla känner sitt eget ansvar.
Hur arbetar kommunen för att klara av dessa mål från WHO?
I kommunen är det infrastruktur. Det betyder att varje enskild individ i kommunen ska kunna nå fram till de politikerna som sitter vid makten i kommunen med åsikter och förslag. Man lägger mycket vikt på att invånarna ska vara deltagande och samarbeta tillsammans med en tvärsektoriell grupp som är utsedd till att leda säkerhetsarbetet i kommunen. I denna grupp finns det personer från olika verksamheter som politiker, tjänstemen, personer från hälso- och sjukvård samt frivilliga organisationer.
Exempel på grupper och nätverk som mer eller mindre är med och arbetar tvärsektoriellt är:
Folkhälsorådet, styrgruppen för barn och ungdom, olycks- och brottsförebyggande rådet, trafiksäkerhetsgruppen, risk och säkerhetsgruppen, krisledningsgruppen, Posom gruppen, lokalverket - kvinnojouren, tjejjouren med flera.
Genom detta sätt lyckas kommunen få ett samarbete mellan en mängd grupper i kommunen och de arbetar tillsammans mot samma mål. Jag tycker det är ett bra sätt, man förstår vikten av samarbete och det är inte de högt uppsatta politikerna som vet hur samhället fungerar eller vilka olika risker som finns. Genom detta arbetssätt får man med personer från olika håll och tillsammans diksuterar man och arbetar systematiskt. Det är kul att se och få inblick i hur stort detta arbete är, att i princip alla verksamheter, framförallt de som har människor i fokus, är med i ett nätverk där alla jobbar med säkerheten. Jag tycker också att det är bra att Västerviks kommun arbetar utifrån WHO's krav för en säker och trygg kommun vilket gör att man kan få bekräftelse inte bara i form av mindre olyckor i kommunen men också utifrån utvärdering av denna stora organisation. Då har man ytterligare ett mål och får man detta certifikat kan man visa upp det för allmänheten och där är beviset för invånarna att de kan känna sig trygga i denna kommun.
Hej igen! Du skriver att Västerviks kommun jobbar för att nå certifiering enligt "säker och trygg kommun". Jag passade därför på att fråga säkerhetssamordnaren i min kommun om vi inte också hade som ambition att få det certifikatet. Han svarade att det inte var något mål som dom jobbade efter då en av våra grannkommuner (Arvidsjaur) har skaffat det certifikatet utan att uppvisa någon bättre olycksstatistik. Man kan säga att han allmänt dissade det certifikatet och ansåg att det var ett spel för galleriet och möjligtvis mest värdefullt som reklam i samband med att locka ny invånare till staden. Han ansåg att det inte handlar om vilket diplom man hänger på väggen utan vad man i realiteten faktiskt gör för att förhindra olyckor. Nu till hösten ska han påbörja arbetet med det nya handlingsprogrammet och en av de saker han verkligen ville införa var att det i handlingsprogrammet ska finnas inskrivet att varje person som ansöker om hemtjänst ska låta genomföras en riskanalys i dennes hem för att lokalisera varje unik persons säkerhetsrisker. Exempelvis visar det sig att personen i fråga är dement så ska det bland mycket annat installeras spistimer i hemmet. Ska bli kul att se om förslaget går igenom. MvH Pepesson
Härligt att du funnit ett dokument som innehåller precis vad du är ute efter.
Jag har än så länge inte lyckats hitta något liknande för Arvika kommun, men jag jobbar på det.
En sak som jag kom att tänka på direkt när jag såg namnet World Health Organization, var hur de ställer olika krav på olika länder. Jag menar, har de lika höga krav på ett U-land som ett I-land? Och jag kan aldrig tänka mig att kommunorganisationerna ser likadana ut i alla länder!?
Kanske skulle det bli mer rätt och riktigt om varje land hade en egen WHO, och utarbetade egna riktlinjer som förhåller sig bättre till just det landet.
Som du skriver är det inte alltid de högst uppsatta politikerna som vet mest och bäst om allt. Därför är det oerhört viktigt att kommunens invånare i så stor mån som möjligt får vara med och ha åsikter. Ännu viktigare tror jag det är i landsbygdskommuner som till exempel Arvika. Kommunpolitikerna sitter inne i staden medans en stor del av kommunens invånare finns och bor på landsbygden utanför. Det kan vid många tillfällen vara svårt för "stadsborna" att veta hur saker och ting funkar och/eller borde funka ute på landsbygden.
Hej Karl!
När man läser Who kan man ganska snabbt konstatera att det är ett omfattande och relativt detaljerat arbete man måste göra för att bli certifierad.
Det är som sagt ganska detaljstyrt, men står ändå inte exakt hur det skall utföras, vilket lämnar utrymme för att kunna lösa det på olika sätt, lämpligtvis det bästa.
Hela arbetet med säker och trygg kommun syftar till att förebygga skador och skapa en säker och trygg miljö för kommuninvånarna.
Angående tvärkonversiellt där du skriver om de positiva effekterna av detta arbetssätt och att man får med personer från olika håll för tillsammans diskutera och ta framlösningar och förbättringsförslag ,håller jag fullt med dig om detta och jag tror starkt på att ta med olika enheter för att skapa förståelse och ta del av varandras erfarenheter och kunskap inom respektive område.Här är ju Räddningstjänsten och den enskilde i samarbete en viktig del för att skapa trygghet och säkerhet åt kommuninvånare, personer i kommunen, organisationer och företag.Du nämner att personer från olika enheter är med för att skapa och ta fram förslag och arbeta med säkerheten,vet du vilken roll och hur stor del den kommunala Räddningstjänsten har i detta arbete med att sträva efter att bli certifierade?Hur marknadsför kommunen sig vad gäller projekt,förslag och åtgärder som man vidtar och kommer fram till utifrån samarbetet för att nå ut och engagera kommuninvånarna?Bjuder man in till träffar,skickar ut informationsblad,den lokala tidningen eller ligger informationen endast som en länk på den kommunala hemsidan.Det är ju viktigt att delge och visa på resultat för att väcka intresse.
(= Ha de gott och njut av värmen!
